Middagen avklarad.
Men det gick över förväntan. Jag höll mig i skinnet. Det slank bara ur mig en liten, pytteliten kommentar. Så jag tycker själv att jag har varit duktig.
Jag nu kanske man undrar varför jag pratar så som ovan???? Jo, att sitta ed min syster och äta middag är en av de största prövningar jag måste genomgå då jag inte tål henne och hon inte mig. Ömsesidigt alltså. Jag ska förklara för er vid ett annat tillfälle.
Nu packs det inför kvällen. Då blir det överraskningsfest för 60-åringen. Hela släkten kommer och han vet inget:) Jag har bakat och kaffet är bryggt. Så nu åker vi!